All Posts By

mimmi

Familj Vardag

Första tiden med bebis

Hej på er!

Oj, vad tiden flyger iväg! Lilla Sigrid är redan 2 månader! Jag hade tänkt skriva detta inlägg för längesedan, men kom aldrig till skott. Ca en vecka efter förlossningen fick jag mjölkstockning som utvecklades till bröstinfektion. Jag hade så himla mycket mjölk och Sigrid kunde inte greppa bröstet ordentligt vid amning så vi använde en amningsnapp för att underlätta för henne. Dock blir det lite svårare för bebis att få ut mjölken med den, så det i kombination med min överproduktion gjorde att jag blev sjuk. Två besök på gynakuten och 15 dagar med antibiotika senare var jag frisk, men fy tusan vilken resa! Varför berättade ingen om att amning kunde vara så svårt innan bebisen kom? Jag fick 41 graders feber och bara låg i sängen under tre täcken och hade frossa, samtidigt som brösten gjorde så ont att jag inte ens kunde hålla i min bebis. Dessutom fick jag värsta eksemskovet av antibiotikan så fick uppsöka en hudläkare. Jag som aldrig varit sjuk har numera frikort hos sjukvården… Kan ärligt säga att jag hellre hade gått igenom en till förlossning istället för alla problem med brösten och eksemen.

Men, nu är allt bra. Riktigt bra till och med. I början var det mycket hormoner och allt var så nytt. Jag hanterade bebis ungefär som att hon var gjord av tunnt glas som kunde gå sönder om jag bara tog ett lite för hårt grepp. När jag skulle amma och byta bröst bad jag Björn att vända henne åt mig för jag var så osäker på hur jag skulle hålla hennes huvud. Men med tiden har det fallit sig naturligt hur jag ska göra. Numera städar och diskar jag med en hand och håller bebis i andra armen. Bärselen har också varit en stor hjälp för att kunna sköta de dagliga sysslorna i hemmet.

De första kvällarna försökte vi natta Sigrid i spjälsängen men det blev bara skrik. Babynest mellan oss i dubbelsängen gick bättre, och nu samsover hon och jag tätt ihop till och med, så det är jätteenkelt att amma på natten. Hon har lärt sig att greppa bröstet nu dessutom. Vi nattar Sigrid vid 21 och hon sover till ca 07 med uppvak 3-4 gånger för amning och blöjbyte, Inget skrik alls. Är så lycklig att jag får sova nu också. Samsovning är bäst, och såå mysigt!

Nu när jag är frisk från bröstinfektion och eksem känner jag mig precis som vanligt igen. Jag har gått många, långa promenader med barnvagnen och har nu även börjat styrketräna på gymmet och jogga kortare distanser. Magmusklerna har gått ihop ordentligt och jag har inte ont någonstans, Inget känns konstigt när jag tränar. Det kan nog bero på att jag under första halvan av graviditeten jobbade i stall, sen har jag hållit igång så gott jag kunnat. Under förlossningen sprack jag ingenting så jag behövde inte sy, och jag har gjort ordentligt med knipövningar varje dag just för att jag vill komma igång med löpningen så fort som möjligt. Jag har ingen hets över att kroppen ser lite annorlunda ut. Det bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, utan jag vill ut i skogen och springa nu när våren är här! Bästa terapin! Dessutom är mitt nya mål att springa maraton 2020 eftersom jag inte kunde springa förra året.

När det kommer till musiken har jag såklart inte hunnit öva så mycket sångtekniskt. Svårt att finna tid till det, men när Björn kommer hem från jobbet på dagarna har vi repat tillsammans och då somnar Sigrid oftast. Det blir att vi repar kortare men mer effektiva pass istället. Vi har våra första gig detta år nu i maj, varav det ena ska Sigrid få följa med på!

Så, då har ni fått en sammanfattad version av första tiden! Sigrid är världens gulligaste och jag njuter av varje leende, varje gosstund, varje dag med henne. Hon är det bästa och viktigaste i mitt liv. Förut kunde jag känna prestationsångest över musiken och sången, men nu känns det som stora bonusar att få hålla på med det jag älskar och samtidigt kunna ha en egen , liten underbar familj. Jag har helt enkelt skiftat fokus i livet på vad som är viktigast och njuter mer av allt livet har att erbjuda utan för höga krav!

Hoppas på att jag hinner uppdatera här lite oftare nu i fortsättningen, för livet är spännande! Puss på er!

Sigrid 1 månad gammal

Repar med mamma!

Sigrid 2 månader gammal

Vi samsover och ammar liggandes på nätterna

Söt som socker!

 

 

 

Familj

Min förlossningsberättelse

Jag hade gått nio dagar över tiden och längtade verkligen efter att känna lite smärta. Min graviditet hade varit komplikationsfri och jag levde precis som vanligt, det var enbart de sista veckorna som promenaderna blivit långsammare på grund av det ökade trycket nedåt. Inte någon gång under nio månader hade jag känt sammandragingar eller förvärkar, ingen slempropp som gått- ingenting som kunde antyda att det snart var dags. Vår lilla bebis trivdes tydligen väldigt bra där inne i magen.

Så på den nionde dagen över tiden åkte vi till barnmorskan för en kontroll och hinnsvepning. Jag var lite nervös. Tänk om hinnsvepningen faktiskt kunde sätta igång någonting? Jag var mer än redo för vår lilla flickas ankomst och hade i flera veckor gjort gravidyoga på mornarna, visualiserat bebisen på mitt bröst, gjort andningsövningar, gått raska promenader, tvättat bebiskläder och städat. Min inställning till förlossningen var att jag ville föda på naturlig väg, med enbart lustgas. Jag hade hört att man inte känner av krystvärkarna lika mycket och att man inte är lika ”med” i vad som händer när man föder med epidural, samt att smärtlindring ofta gör att förloppet blir fördröjt och att man kan behöva använda sugklocka, risk för att spricka osv. Ringar på vattnet helt enkelt.

Direkt efter hinnsvepningen kände jag ingenting. Jag och min sambo Björn åt en tidig lunch och åkte sedan hemåt. Jag var trött så jag la mig i soffan runt 13-tiden och slog på Netflix. Efter någon timme började jag känna en diffus molvärk, ungefär som lätt mensvärk. Jag tänkte att det säkert bara var en biverkning av hinnsvepningen och vågade inte tro att det kunde vara något på riktigt. Men molvärken tilltog långsamt i styrka och jag började klocka värkarna. Sex minuter emellan. Inte helt dumt ändå! Eftermiddagen och kvällen fortskred utan någon stegring och jag åt middag och gjorde mig i ordning för sängen som vanligt. Jag tog en alvedon för att kunna sova igenom molvärken. Jag trodde inte att det skulle hända något mer den kvällen, men ack så fel jag hade! Vi gick och la oss runt 00-tiden och efter ungefär en timme tilltog värkarna i styrka och det började kännas lite jobbigt. Plötsligt kom en värk följt av ljummet vatten som rann ut i sängen. Jag ropade till Björn att vattnet hade gått och han satte sig yrvaket upp och tittade chockerat och förvantansfullt på mig. Jag reste mig upp ur sängen och såg att en stor slempropp lossnat också. Däremot visste jag inte om det var tillräckligt mycket vatten för att kalla det vattenavgång så jag ringde förlossningen och föklarade läget. Barnmorskan jag pratade med tyckte att vi skulle avvakta hemma i en timme och sedan ringa igen om det blev några förändringar. Vi gick upp och satte oss i köket. Då drog det riktiga värkarbetet igång. När värkarna kom satt jag bara med slutna ögon och andades igenom dem. När jag fick en paus passade jag på att äta lite. Björn värmde en vetekudde till mig som hjälpte jättebra mot smärtan. Vi hade bestämt med min pappa att han skulle skjutsa in oss till SÖS så vi ringde honom och sa att det troligtvis var på gång och att han kunde vara beredd på att köra oss in. Efter ytterligare 30-40 minuters värkarbete började jag känna att det var dags att åka in. Jag hade väldigt tätt mellan värkarna. Ibland inte ens 30 sekunders vila, och vi bor ca 45 minuters bilfärd från sjukhuset. Pappa och Björn fick hjälpa mig ned för alla trappor och ut till bilen. Väl i bilen eskalerade smärtan och jag kunde inte hålla mig, så jag skrek vid varje värk. Stackars pappa fick nästan en chock och körde i ilfart. Mellan värkarna försökte jag förklara för honom att det blev lättare att uthärda smärtan om jag fick skrika. Det var alltså inget att bli rädd för. Jag jämförde det med att ta 200 kg i bänkpress. Det blir så himla mycket lättare när man tar fram urmänniskan inom sig och skriker.

Vid kl 03 på natten tisdagen den 12/2 skrevs jag in på förlossningen och fick ett litet mysigt rum. Jag hade så kraftiga värkar att jag fick åka rullstol till rummet och få hjälp upp på britsen. Mina värkar var både intensiva och täta. När barnmorskan undersökte mig var jag öppen 3 cm. Under en av värkarna kom massor med vatten, vilket jag tror var den verkliga vattenavgången. Smärtan var knappt hanterbar. Jag trodde nästan att jag inte skulle orka, att jag skulle svimma eller dö. När jag fick lustgasen var det som en gudagåva från himlen. Dels hjälpte själva lustgasen mot smärtan, men även att få något konkret att fokusera på. Tre djupa andetag i masken. Andas in frisk luft, andas ut i masken. Upprepa. Det hjälpte enormt, och det var skönt att bli lite påverkad. Det kändes ungefär som att jag hade druckit två glas bubbel, och jag visste och kände att smärtan var där, men jag brydde mig inte. När ungefär en timme passerat började jag känna att lustgasens effekt avtog och den hjälpte inte längre. Jag hade inte längre begrepp över tid och rum. Allt jag visste var att jag var tvungen att härda ut, jag hade inget val. Barnmorskan frågade om jag funderat på smärtlindring och jag sa att jag hade haft som mål att föda så naturligt som möjligt, men att jag eventuellt kunde tänka mig epidural. Bara tanken gjorde mig besviken. Jag som alltid strävar efter att fullfölja och klara mina mål, men jag orkade inte härda ut längre. Till och med barnmorskan själv rekommenderade att sätta in epidural då jag fått vad de kallar en ”värkstorm”. Dvs intensiva värkar men knappt någon paus emellan. Jag kan ärligt talat säga att i det ögonblicket älskade jag läkaren som kom in och satte epiduralen på mig. Det var som att ta bort ett filter, och plötsligt var jag i verkligheten igen. Jag skojade och skrattade med Björn och barnmorskorna, fikade och hade rätt så trevligt. Epiduralen tog inte bort smärtan helt, och jag kände fortfarande ett stort tryck nedåt, men det var helt klart hanterbart. Här hade jag god hjälp av yoga och andningsteknik för att ta mig igenom värkarna och jag behövde inte längre någon lustgas.

Vid kl 8.00 på morgonen undersökte barnmorskan mig igen och jag var då öppen 7 cm. Några timmar senare fick jag feber, jag vet inte riktigt varför, men tydligen kan det hända, så jag fick febernedsättande. Sedan följde ett par timmar av väntan, värkar och olika positioner för att skynda på förloppet. Jag grät när det var dags att byta position, det gjorde förfärligt ont. Men jag härdade ut och lyssnade på barnmorskan. Björn hjälpte till att massera fötter och lägga tyngd på mina höfter när värkarna kom. Han var helt underbar genom hela förlossningen och jag hade aldrig klarat det utan honom.

Klockan 11.30 var jag fortfarande bara öppen 7 cm, så jag fick oxytocindropp för att skynda på förloppet. Värkarna kom tätt och jag började andas lustgas igen. Jag lovar att lustgasen var min räddning! Dagen efter hade jag ont på näsan för att jag tryckt masken så hårt mot ansiktet.  Vid 14.30 konstaterade man att jag nu var öppen 9, nästan 10 cm! Jag tog värkarna som blev mer och mer kraftfulla med Björns stöd. Jag bytte position till att stå på knä med armarna mot ryggstödet på britsen. Plötsligt, som från ingenstans fick jag ny energi, och jag gick från att gråta hejdlöst till att krysta och skrika i lustgasmasken. Tävlingsmänniskan inom mig jublade! Äntligen, äntligen fick jag göra någonting konkret och använda mina krafter. Jag föreställde mig att jag lyfte tungt i bänkpress när krystvärkarna kom. Mina armar darrade. Det kändes som att jag stod i plankan och jag fortsatte och fortsatte och vägrade ge mig. Barnmorskan frågade om jag inte ville vila lite, men jag skakade på huvudet i protest och fortsatte med min planka och min bänkpress. Efter ungefär 20 minuter bytte jag till ryggläge och i en av värkarna ropade barnmorskan att hon såg huvudet med en stor kalufs! Barnmorskorna och Björn peppade mig och jag krystade för kung och fosterland när värkarna kom. Plötsligt var huvudet ute. En värk till och resten av kroppen gled ut. Klockan 18.10 hördes ett gällt skrik och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag satte mig upp och såg mitt barn ligga mellan mina ben. Så perfekt. Tio fingrar och tio tår. Till min förvåning massor av brunt hår på huvudet. Barnmorskan sa att jag kunde lyfta upp henne till bröstet, och det jag kläckte ur mig då var ”jag vet inte hur man gör.” Så hon visade hur jag skulle hålla medan tårarna rann i en strid ström. Jag lyfte upp mitt lilla barn och la henne på bröstet, och där och då kändes livet komplett.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig denna villkorslösa kärlek som jag känner till min lilla flicka. Hon har vänt upp och ned på vår värld. Jag kan sitta och titta på henne i timmar, och snusa på hennes huvud. Åh, denna bebisdoft är ju det bästa som finns! Jag älskar att vara hennes mamma. Förlossningen var tuff, men jag har en nyvunnen respekt för min kropp. Den har klarat av så mycket, och varenda liten bristning jag fått i huden är en påminnelse om att min kropp har skapat detta lilla liv jag håller i mina armar. Nu ser vi ljust på framtiden och längtar efter att se vår Sigrid växa upp, och ledsaga henne. Jag kommer inte alltid hålla henne i min famn, men hennes hjärta håller jag för evigt.

 

 

Värkarbetet startade tidigt hemma. Här ca 1 timme innan vi åkte in till förlossningen. Björn gjorde en värmekudde av sönderklippta långkalsånger fylld med ris. Lindrade jättebra i början!

 

Precis inskriven på förlossningen och jag har fått lustgas.

Vägrade släppa ifrån mig den där masken…

När jag fått epiduralen kunde jag slumra till mellan värkarna. Trots att pauserna var max 3 minuter hann jag enligt Björn börja snarka. Jag hade inte sovit på hela natten, och knappt något natten innan heller, så var helt slut.

Stooor mage!

Klockan 18.10 den 12/2 tittade hon ut. 49 cm lång och 3500 gram. Trött och lycklig mamma.

Fika har nog aldrig smakat så gott!

Lilltjejen <3

Att sova på pappa är bland det bästa som finns!

Ler i sömnen! Mitt hjärta smälter!

Nakenfis!

 

Trots mjölkstockning, feber, minimalt med sömn, ömma bröstvårtor och eftervärkar är jag stoltast i världen. Mitt lilla mirakel Sigrid!

 

 

Mat

Gravid vecka 40 & antiinflammatorisk kost

Hej på er!

Hjälp vad jag varit dålig på att uppdatera här! Hela december hade jag så galet mycket att göra då jag både jobbade på slottet och med mitt företag. Jag har haft en hel del sångjobb och mycket häng med släkt på både min och min sambos sida. Sedan tre veckor tillbaka har jag dock varit hemma och inte jobbat, utan bara förberett allt inför bebisens ankomst. Allt är färdigt nu, och jag ska visa lite bilder i veckan tänkte jag.  Vi har installerat en tvättmaskin och ordnat med ett vägghängt skötbord. Alla lister i sovrummet är fixade och allt som behövs till bebisen är inköpt och klart. Bebiskläderna, filtar m.m är tvättat. Jag märker att jag går runt och boar en hel del. Städar när det inte ens är stökigt osv.  När man är hemma hela dagarna måste man ha det fint och harmoniskt omkring sig.

För övrigt har jag bestämt mig för en sak. Jag har alltid varit väldigt kost- och träningsmedveten och testat många olika dieter för min huds skull. Jag har atopiskt eksem som är en kronisk hudsjukdom. Tidigare åt jag LCHF och då mådde magen väldigt bra och eksemet var bra i perioder, men aldrig helt borta. Den senaste tiden har jag dock läst på lite mer om antiinflammatorisk kost och inser att jag förmodligen ätit alldeles för mycket mejeriprodukter innan, och även vin innan jag blev gravid. Nu utesluter jag mao mejerier, gluten, raffinerat socker och kött (äter ibland fisk och skaldjur). Dvs jag äter nästintill veganskt. Dock vill jag inte kalla mig något speciellt eller sätta förbud, då jag i bra perioder då eksemet inte är så illa, kan äta tex ost och ägg, eller ta en fika utan problem. Angående kött så tycker jag om fisk, men har fått svårare och svårare att äta kött då jag vet hur hemsk industrin är och jag mår bara illa på grund av det. Däremot kan jag tänka mig att köpa vildskjutet kött. Jag anser att vi människor behöver kött, men absolut inte i de mängder många äter idag. Samma gäller för kolhydrater och ex fruktsocker. Nu finns det en oändlig tillgång på alla livsmedel, men förr åt man mer säsongsbaserat och man hade kanske inte alltid tillgång till kött eller sockerrika livsmedel. Allt med måtta tror jag på!

Hursomhelst, istället för att äta äggröra eller en skål yoghurt till frukost har jag börjat med smootihes. Så perfekt! Går snabbt att göra och man får i sig så mycket nyttigheter! Tror lilla bebis i magen uppskattar det med. I morse gjorde jag denna supergoda gröna smotthie bowl till frukost. Se recept nedan! Nu blir det en promenad i vintervädret! Puss!

Grön smoothie recept:

  • 1 avokado
  • 1 banan
  • 1 näve babyspenat
  • 1/2 mango, eller en näve frysta mangobitar
  • 1 msk riven kokos
  • 1 msk chiafrön
  • 1 tsk kokosolja
  • 1 msk pressad citron
  • 2-3 cm ingefära
  • 1 msk kollagen
  • 1 tsk spirulina

Mixa! Självklart går det att modifiera receptet med annat man tycker är gott och passar till. Jag toppade min smoothie med mandlar, cashewnötter, kokos, chiafrön och blåbär. Spirulina är en alg som är väldigt närigstät och innehåller proteiner, mineraler, essentiella aminosyror och klorofyll. Kollagen utvinns från viltfångad torsk och är ett komplext protein som är bra för hår, hud, naglar, ledband, ligament, organ och blodkärl. Ni hittar dessa produkter på Welloteket.

Vecka 40!

Vardag

Vlogga och klippa håret kort?

Hej på er!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här på bloggen. Ärligt talat har jag inte riktigt känt för att vara så aktiv på sociala medier överhuvudtaget senaste två veckorna. Inte av någon speciell anledning, utan ibland tycker jag att det är skönt att lägga undan mobilen. Jag har filmat och redigerat en vlogg, men jag tycker aldrig att de blir tillräckligt intressanta eller bra så det slutar alltid med att jag struntar i att lägga upp dem. Det är synd, för jag lägger ju ändå ner rätt mycket tid på det.

Vill ni se vloggar från min vardag? Är det ens intressant, eller ska jag försöka göra mer genomtänkta videos om något mer specifikt? I så fall lutar det ju åt musik som är något jag är bra på… Jag försöker lära mig att redigera själv, jag är så otålig när det kommer till teknik, men kan försöka ge det en chans till om ni är intresserade.

Egentligen har jag rätt mycket att skriva om då det är massor på gång just nu, men jag tror jag tar och delar upp det i ett par inlägg.

Hoppas ni får en trevlig kväll! Vi ska äta vegetarisk lasagne nu, sedan blir det nog soffhäng med Lohilo-glass framför ett avsnitt (eller fem) av Pretty little liers. För övrigt tycker jag att Ashley Benson som spelar Hanna, har så himla fin frisyr! Verkar vara rätt inne att klippa kort nu, har sett att flera kändisar gjort det, och det är ju supersnyggt, lättskött och praktiskt. Så funderar på om jag ska våga sätta saxen i håret och klippa 1 dm. Vad tycker ni? Puss

Ska jag klippa mig såhär, och lägga i lite varmare toner i håret?

 

Familj Inredning

Boar

Hej på er fina läsare!

Förra veckan spelade jag och Björn på eventet som Wintage ordnade i samarbete med Stockholm Stadsmission och konstnären OKOK. Det var så trevligt, och spelningen gick jättebra. Dogge Dogelito var på plats och auktionerade ut jeans som OKOK målat på och Ace Wilder berättade om idén bakom Wintage. Inom kort kommer jag blogga om eventet. Jag väntar på lite bilder och filmer därifrån. Men en liten updatering där iallafall!

Jag är numera i gravidvecka 27 och börjar känna mig gravid på allvar. Inte så att jag har ont någonstans eller tycker att det är jobbigt, men lillan sparkar massor hela tiden, brösten läcker och magen växer så det knakar. Nu syns det verkligen att jag är gravid, och jag är så stolt över min kula! Vill bara gå runt i tajta kläder och visa upp den för alla! Så kände jag inte alls för bara ett par veckor sedan. Jag köpte en jätteskön, lång svart, virkad klänning på Lindex som har blivit nya favoriten att glida runt i. Så skön nu när det är lite kallare ute, och magen får plats att växa i den. Det är ingen idé längre att försöka klämma mig i mina gamla kläder. Alla tröjor och blusar åker upp över magen, och byxor ska vi inte prata om!

Jag längtar så efter vår lilla flicka, och tänker hela tiden på hur det kommer kännas när hon kommer upp på mitt bröst för allra första gången. Jag struntar i allt prat om sömnlösa nätter, blöjbyten, såriga bröstvårtor, brist på egentid och allt annat jobbigt folk tycker om att klaga på. Jag ser så otroligt mycket fram emot att träffa lillan nu, och jag förstår självklart att allt det kommer vara en del av att vara mamma till en liten nyfödd. Det ska bli så roligt! Dela livet med Björn, se vår flicka växa upp, allt som kommer med olika åldrar. Nu tänker jag mycket på julen, eftersom den närmar sig. Jag älskade julen när jag var liten. Det gör jag fortfarande, men det var en speciell, magisk känsla man hade som barn. Det känns som att den känslan kommer tillbaka nu när vi får pyssla för lilltjejens skull. Nu är det hennes tur att gott somna den 23 december till prasslet och lågmält prat av mamma och pappa som slår in julklappar i köket. Vakna upp tidigt, tidigt på julaftons morgon och i mörkret sitta på golvet och beundra alla ljus som glimmar i julgranen…klämma lite på paketen som ligger där under…Förväntan. Ja, jag förväntar mig att livet kommer se helt annorlunda ut nästa år, och jag kunde inte vara gladare!

Jag har börjat boa. Haha. Dvs shoppa. Bebissaker. Vi är långt ifrån klara än, men vi håller på att ordna i lillans hörn av sovrummet. Vi bor ju bara i en tvåa än sålänge så det blir lite trångt, men vi ska nog se till att det blir bra! Spjälsäng har vi, massor med gosedjur, flera uppsättningar påslakan, och min duktiga mormor har sytt två jättefina baby nest. Ett till lillan när hon är nyfödd, och ett  som hon kan ha när hon vuxit lite. Även en barnstol har hon ordnat med. Min mormor är fantastisk, och så duktig på att göra saker själv! Jag önskar verkligen att jag var lika bra på det. För mig är det tålamodet som tryter dessvärre, men jag hoppas på att bli bättre. Jag vill ju lära mig sy egna kläder t.ex!

I resten sovrummet är vi inte helt klara än. Vi har lagt nytt golv, som är från Bauhaus, och i helgen ska vi fixa nya lister, samt sätta upp en sänghimmel kring vår säng, och vi har nu två malmbyråer som tar ganska mycket plats, så en kommer vi förmodligen byta ut till en garderob. Det är mycket som ska ordnas innan storken kommer i februari! Jag är en sådan som vill ha allt helt klart när det är dags. Nedan ser ni bilder från sovrummet som det ser ut nu, ljuset gör dem dock inte rättvisa då jag tog dem när det var mörkt ute. Men mysigt är det!

Magen växer så det knakar! Här i vecka 27 (26+1)

Sovrumsvy. Bara sänghimmel saknas!

Lilltjejens hörna som inte är klar ännu.

Lilla baby nestet!

Stora baby nestet!

Barnstolen som mormor köpt second hand och målat om i en härlig rosa färg.

 

Shopping Vardag

LCHF & mineralsmink

Hej på er!

Det var ett litet tag sedan sist. Jag har inte känt mig så inspirerad att uppdatera senaste veckan, varken på bloggen eller instagram. Något jag dragits med hela livet är atopiskt eksem och nu har jag en jobbig period med det, kanske pga graviditeten. Jag har hört att sådant kan förvärras av alla hormoner. Dessutom har jag fått någon ögoninfektion som jag tror är kopplad till min atopiska hud… Trodde först det var pollenallergi när gräset började blomma igen, men nu är det snart November och det har fortfarande inte blivit bättre. Alla läkare jag varit till har under hela mitt liv bara sagt att jag ska smörja med kortison och mjukgörande. Aldrig några nya råd. Så nu har jag åter igen dragit ned på kolhydrater och äter inget socker alls. Jag körde strikt LCHF för ett par år sedan och det var bättre för min hy och för magen. Det är bara så enformigt kan jag tycka, men nu ska jag ge det en chans till. Dock liberalt denna gång eftersom jag har en liten bebis i magen och inte vill lägga om kosten alltför mycket. Så lite potatis, frukt och knäckebröd kommer ändå slinka ner. Annars smörjer jag huden flera gånger om dagen med kokosolja, kortison, krämer från ett specialsortiment för atopisk hud hos La Roche Posay samt med en riktigt fet kräm som heter Repair. Någon där ute som har fler tips? Gärna någon som också har samma hudsjukdom!

Givetvis känns det inte kul att ta fina bilder i vackra vintage kläder när man inte känner sig fin. Allt smink blir kakigt och krackelerar och jag kan inte sminka mig kring ögonen utan att det svider. Det sitter hyfsat bra in någon timme eller två om jag har en riktigt fet kräm under min foundation, och sedan ett heltäckande puder över. Men efter en hel arbetsdag känns det torrt och ser hemskt ut. Därav inga fina bilder.

Jag har funderat på detta med smink. Jag har alltid varit rätt snål när det kommer till makeup, har mest tyckt att det är ett nödvändigt ont. Har bara alla basic produkter. Det är bara mitt puder som är mineralpuder tex. Annars köper jag liksom eyeliner från HMs egna märke… Kanske inte det bästa för min hy. Därför har jag kikat på dessa produkter och funderar på att beställa nytt smink från Bare Minerals. Ni som testat deras produket, vad tycker ni om dem?

 

Vardag Vintage

Underbara höst

Hösten har alltid varit min favoritårstid. Speciellt i år med detta underbara väder! Älskar löven som virvlar omkring, solen som fortfarande värmer och alla vackra färger. Dessutom kommer hösten alltid med en nystart, och jag känner mig taggad på livet och blir oftast väldigt kreativ och kommer på massor med kul ideér. Jag har en företagsidé jag spånar på nu och den inkluderar design av retrokläder och opera…Jag håller det lite hemligt än sålänge. Det kommer ta ett litet tag att spåna kring detta projekt, men åh så roligt! Jag blir så inspirerad av alla duktiga entreprenörer och influencers som Isabella Löwengrip, Ida Warg och Alexander Warg Pärleros. Jag startade morgonen idag med att lyssna på ”Framgångspodden”, där Isabella Löwengrip gästade. Vilken inspirerande kvinna hon är! Hon är bara ett år äldre än mig och har redan tagit sig så långt, och är en av Sveriges mäktigaste kvinnor. I podden kommer hon med tips för hur man lyckas med en idé som företagare. Bästa starten på dagen!

Förutom att idéspåna och göra upp planer för framtiden har jag i helgen varit ute i skogen och plockat kantareller. Så härligt och rogivande, och vi hittade faktiskt en del! Det är så roligt att leta svamp. Jag tar liksom på mig mina kantarell- glasögon och blir helt tokig. På kvällen gjorde jag smörstekta toasts med kantarellstuvning som vi drack ett glas (gravidvänligt) bubbel till, samtidigt som vi tittade på serien ”Vår tid är nu”. En toppenserie! Älskar 40- och 50tals miljön. Två tummar upp!

Idag har jag dessutom gått in i gravidvecka 25, och lilla fröken där inne växer så det knakar! Mamma får springa på toa hela tiden och börjar få svårt att sätta sig upp i sängen på morgnarna! Jag har dessutom fått köpa amningsinlägg för nu kommer det så mycket mjölk. Jag blir galen, för måste ha BH på mig hela tiden för att inte fläcka ned mina kläder… Å andra sidan har jag läst att det är ett tecken på bra mjölkproduktion, och att jag förmodligen kommer ha lätt för att amma när det väl är dags. Vi fål väl se. Jag börjar bli så otroligt nyfiken på vem hon är, som sparkar så mycket. Men några månader till får vi hålla ut!

Design Vintage

Designskisser

Hej alla vänner!

En sak som jag märkt är att det är så svårt att hitta fina vintageklänningar och kjolar som passar en gravid. Det är verkligen tråkigt. Vintage mamma- och gravidkläder har en begränsad historia. Man ansåg att kvinnan skulle gömma sig inomhus i hemmet när graviditeten började synas, och inte visa sig iklädd vackra kreationer förrän hon fött barnet och var tillbaka i form igen. Mycket av det som syddes var för att framhäva kvinnans figur, med en smal midja, vilket var svårt att bibehålla under graviditeten, och tygerna man använde var oftast inte töjbara material, utan mycket syddes i stel bomull. Man skulle dölja graviditeten så länge som möjligt. Det som faktiskt syddes för gravida under 40-talet var omlottklänningar, som fortfarande är modernt idag, och praktiskt, då man kan justera med knappar eller snörning allt eftersom magen växer. Mindre praktisk var den under amning. Dock gjordes väldigt lite reklam för graviditetskläder under denna era och det var svårt att få plats med annonser i tidningar. Mer om det kan ni läsa på denna fina och innehållsrika hemsida.

Som tur är ser det inte längre ut såhär 2018. Nu finns massor med fina gravidkläder och vi visar mer än gärna upp våra bebismagar. Det anses vackert med gravida kvinnor och det tycker jag är fantastiskt. Inte ska vi behöva gömma oss hemma i en bylsig klänning framför spisen?!  Dock gör historien att det är svårt att få tag på vintagekläder som passar när man är gravid, och därför har jag bestämt mig för att försöka sy egna! Jag har börjat med att göra några skisser, jag har alltid älskat att rita och måla, så det är en bra början. Jag tänker att jag vill ha samma stuk på klänningarna som man kan ha när man inte är gravid, gärna med markerad midja och en vidare kjol nedtill så magen har plats att växa obehindrat, samtidigt som man skapar en fin siluett. Jag har tänkt att jag till största delen ska använda mig av gamla tyger, gärna från 30-60 talet och komplettera med nytt där det behövs. T.ex tänker jag att tyget bör vara töjbart i midjan och över bysten då även de växer en hel del under graviditeten. Idag har jag ägnat mig åt att rita en långklänning med spetstyg över bysten, en vit  krage som gärna får var i bomull, en markerad midja  (kan vara ett töjbart tyg eller snörning) och en lång kjol i skirt tyg. Man kommer förmodligen behöva en tunn underklänning för att det inte ska skina igenom om jag hittar ett sådant tyg jag tänker mig.

Där har vi en början iallafall! Jag ska fortsätta öva på att rita, och på måndag ska jag och min mormor ha syverkstad så jag kan friska upp mina kunskaper från syslöjden… Det var ju ett tag sen, men jag är envis och kreativ så det kommer säkert gå vägen!

Hoppas ni vill följa med på min designresa!

 

Fest & event Vintage

Jeans art collab

Hej på er alla fina!

Häromdagen hade Wintagegänget ett planeringsmöte för ett kommande event den 25/10. Vi har nämligen ett samarbete med konstnären OkOk som tillsammans med wintage.se har piffat till second hand jeans från Stadsmissionen.  Plaggen har förvandlats från vanliga  plagg till personliga konstverk och nu vill vi fira genom att bjuda in till en inspirationskväll med auktion av jeansen, modevisning och DIY workshop.

I Stadsmissionens butik kommer flera Wintageprofiler finnas på plats. Ace Wilder som kreativ ledare berättar om iden med Wintage.se. DIY Bella  håller workshop tillsammans med konstnären OkOk som under hela kvällen kommer finnas behjälpliga för att måla ny Jeans Art tillsammans med de besökare som vill. Jag och Björn kommer vara på plats och köra en spelning med covers och egenskrivet material.

Det ska bli så roligt och jag hoppas att det kommer mycket folk! Länk till eventet här!

 

 

Vintage

Intervjuad av Ace Wilder

Hej på er!

Jag berättade ju för ett par inägg sedan att jag samarbetar med Ace Wilder som tillsammans med Blogozine och Digital Artists startade upp Wintage. Idag var det dags för Alice ( Ace) att intervjua mig om min syn på vintage och hållbar konsumtion, om hur jag skapar min stil och vad jag inspireras av. Vi pratade även om musik och konst i allmänhet samt om kommande projekt vi ska genomföra. Ett projekt jag ser väldigt mycket fram emot är ”tidsresan”, som jag fick idén till när jag satt hemma och spånade och insåg att jag ju aldrig riktigt haft en konstant stil genom åren. Den har alltid varit väldigt varierande och jag har tagit min inspiration från flera tidsepoker. Många väljer ju en epok de gillar, tex 40-talet, och kör den stilen fullt ut, alltid. Jag inspieras av allt från det dekadenta 20-talet till flower power-eran och anammar oftast en stil i taget som jag håller en period, för att sedan gå över till något annat.

Bitar ur intervjun kommer att komma ut i sociala medier då och då, och sedan kommer en klippt version finnas på youtube och här på bloggen. Hoppas att ni vill följa med på denna inspirerande, kreativa och miljövänliga resa!

Klänningen är från Beyond Retro. Öronhängena och hårbandet från Old Touch

Lekte lite med filter och tycker att klänningen är väldigt snygg i denna färg med!