hus Inredning

Antika fynd och övergivna ting

Antika fynd

 

Idag blev det en resa bakåt i tiden. Det började med att jag åkte till Bingeting ( en antikaffär i Nynäshamn) för att leta efter någonting att ha som sängbord…och kom hem med en stol från 1700-talet, en ljusstake i gjutjärn, en kammarljusstake, och en bok från 1918. Fantastiskt vilka saker man kan fynda. Älskar stolen. Köpte plättar i luften som jag satte i en fin kruka på stolen, som får stå som ett stilleben i vardagsrummet. Man kommer alltid hem från Bingeting med något. Det kan vara allt från antika möbler till bara en liten kaffekopp, som alla har en historia att berätta. Dessutom hämtade Björn en gammal brudkista som vi fått av hans mamma. Den använder vi som vardagsrumsbord och den passar så bra ihop med vår nya TV-bänk från Ikea, den gamla stolen, linnekuddarna och linnefilten. Äntligen känner jag att vi börjar komma i ordning, trots att det fortfarande står flyttlådor här och var. Bilder på vardagsrummet ser ni nedan!

Övergivna ting

”För ett tag sedan gick jag upp i skogen intill vårt hus för att leta kantareller. Till mitt förtret fann jag inga sådana, men till min förvåning snubblade jag över en vintage barnvagn mitt ute i skogen. Väldigt märkligt. Eftersom jag var ute för att leta svamp hade jag ögonen på backen hela tiden och la inte märke till det spöklika, övergivna huset en bit upp bakom växtligheten. Det upptäcker vi när vi går ut dit för att jag ska visa barnvagnen för Björn.

Stentrappan upp till huset syns knappt under ett täcke av mossa och annan växtlighet. Huset har brunnit och delar av taket har rasat in. Gammalt bråte och möbler ligger spridda över den igenvuxna tomten. I källaren finns flera saker hyfsat intakta. En gunga vajar i vinden och spindeln spinner sitt nät mellan skärvorna i de krossade fönstren. Här har tiden stått stilla, men jag kan ännu höra historiens vingslag som ekar mellan träden. Leksaker klädda med mossa vittnar om att en barnfamilj bodde här en gång. En kuslig känsla kryper utefter ryggraden när jag inser det. Vad hände med familjen som bodde här? Klarade dem sig?

Jag knäpper några bilder av huset och dess omgivningar innan jag går tillbaka hemåt. Lukten av ruttet trä, mögel och gammal källare sitter kvar i näsan när jag tar mig tillbaka genom skogen och ner mot grusvägen. Väl på grusvägen möter jag en granne med sin hund. Jag frågar honom om han vet vad som hände och han klarar upp mina frågor. Mannen som äger huset är i 70-årsåldern och bor kvar i området. Han bodde i huset med sin familj, som hastigt flyttade därifrån innan branden för nästan 20 år sedan. Varför vet vi inte. Mannen äger mycket mark och har förmodligen inte ork att ensam röja upp stället.

Jag fick svar på mina funderingar, och det spöklika ödehuset kommer säkert stå kvar om 20 år till. Det känns sorgligt. Det som en gång säkert har varit en lycklig barnfamilj i ett vackert hem med stor trädgård är ett minne blott. Ogräset växer sig högre och träet förmultnar. Naturen tar sitt tillbaka och inget undgår tidens tand. Kvar finns bara ekot av skrattande barn, som i evighet studsar över skog och land.”

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply