Familj

Vecka 17 och mardrömmar

Hej vänner!

Idag har jag äntligen gått in i vecka 17. Vet inte varför jag längtade så mycket efter det, ett litet mål jag hade bara! Kanske för att magen brukar börja synas lite då. Jag är så otålig och vill att tiden ska gå fort! Magen syns rätt bra om jag har tajta kläder men annars är det nog svårt för folk att gissa.

Hursomhelst kom denna veckan inte utan nya symtom. Jag har gått från att knappt äta något alls till att vara jättehungrig och börjat äta sådant jag i princip kräkts av tidigare som kaffe, ägg och vissa typer av kött. Så skönt ändå! Var lite orolig ett tag då jag vägde mig hos barnmorskan och hade gått ned istället för upp. Men nu är vi, lilla räkan och jag, på rätt väg!

Förutom dessa nya hungerkänslor har även mindre välkomna ”symtom” uppstått. Nämligen oro. Det värsta är mardrömmarna som känns riktigt verkliga och innehåller allt från att jag börjar blöda mängder och bebisen dör i magen, till att jag klättrar på en flera hundra meter hög bergsvägg och håller på att ramla ned. Fruktansvärt. Dessa mardrömmar grundar sig förmodligen i en oro jag lever med dagligen. Jag jobbar i ett stall för tillfället och tänker på alla risker med att rida, alla tunga lyft osv. Jag vet att ridningen i sig inte är farlig, men är livrädd för att ramla av och landa på magen, bli klämd av en häst i boxen eller nedsprungen. Idag när jag skulle släppa ut ett par hästar råkade jag komma åt elstängslet och fick en liten stöt. Först tänkte jag inte ens på det, det händer ju hela tiden, men sen fick jag panik och tänkte att strömmen kanske gick via livmodern och fostervattnet. Började googla en massa och tillslut ringde jag faktiskt barnmorskan. Hon sa att jag kunde vara lugn. Ingen fara på taket. Puh, vad fånig jag kände mig efteråt…Min mamma sa till mig att detta bara är början, att från och med nu kommer jag alltid vara orolig, och att hon…

…oroar sig fortfarande för sina barn.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply