Inredning Musik

Idag ska vi smeka upp ett kök!

Hej hej!

Vi kommer mer i ordning här hemma allt eftersom. Idag har vi satt upp våra älskade hyllor som vi hade i köket i förra lägenheten. Vi köpte vanliga furuhyllor på Bauhaus som vi betsade mörkare och satte upp dem med fina konsoler, också dem från Bauhaus. Jag älskade verkligen arrangemanget med prydnadssakerna på hyllorna och ville få upp dem i detta kök med. Här har vi snedtak så vi fick såga av en bit på bägge för att få plats.

Jag är faktiskt väldigt nöjd! Det känns riktigt hemtrevligt. Nu måste jag bara få undan flyttlådor som fortfarande står lite här och vart. Det tar tid att packa upp! Vi har ännu inte börjat inreda vårt sovrum, mathörnan och musikhörnan, men man får ta lite var dag helt enkelt!

Var tycker ni att hyllorna gör sig bäst? I förra köket eller detta? Jag tycker om båda, svårt att välja!

Hyllorna i förra lägenheten.

Hyllorna i nya köket

Det blir ju lite olika stil beroende på vad man pyntar med. I förra lägenheten körde jag med mer moderna inslag och nu känns det istället lantligt och retro. Vilket är precis det jag var ute efter.

Imorgon ska jag jobba ett par timmar på Häringe Slott. Det ska bli roligt att komma tillbaka. Jag planerar att vara hemma med lillan till mars nästa år, men tänker att jag kan jobba något pass då och då. Jag gigar ju och har sångjobb också, så egentligen är jag inte 100 % mammaledig, även fast det känns som det. Det är toppen att jobba med sitt största intresse, för det blir aldrig tråkigt, och vi repar ju hemma rätt ofta så jag kan ta hand om bebis samtidigt. Det blir korta och effektiva rep numera, men det går hur bra som helst. För övrigt har jag flera sångjobb på G, framförallt till nästa år. Både stora och små projekt. Troligtvis kommer jag kunna jobba mycket mer med sången efter mammaledigheten än innan. Målet är att jobba i mitt företag (musiken) på åtminstone 50 % inom två, tre år, för att tillslut jobba heltid med musiken, och bara jobba timmar då och då när jag behöver dryga ut lönen eller om det är ont om sångjobb någon period.

Appropå det så måste jag öva sångteknik nu om det ska bli verklighet av mina planer!

Önskar er en härlig start på veckan.

Design Inredning

Inreder barnrum

Hej på er!

Jag håller på för fullt att inreda Sigrids rum. Det är inte helt lätt med tanke på snedtaket, men jag tror att det kommer bli bra när jag väl är klar. Vill åt en retrokänsla med mjuka pasteller i hennes rum.

Jag fyndade en jättevacker antik dockvagn hos Bingeting i Nynäshamn, som får stoltsera som prydnad. När Sigrid har lärt sig gå får hon köra runt med gåvagnen hon fått av sin mormor och morfar. Dockan i vagnen har min mormor sytt, och det syns kanske inte så bra i bilden, men hängde en antik sänghimmel i spets över en i lila som även den är sydd av mormor.

Jag har inte riktigt än fått till känslan som jag vill åt. Jag vet inte om det är färgen på väggarna som gör det eller ljusinsläppet. Jag måste fundera lite och försöka arbeta med det jag har. Det kommer säkert bli bra så fort vi fått upp lite hyllor och väggkrokar, då kan jag dekorera ännu mer och hänga upp Sigrids fina Edwardianska klänningar till exempel. Jag vill åt den där magiska känslan man kan se på bilder av barnrum på Pinterest… Å andra sidan är mycket säkert photoshoppat för att få till det där lilla extra och för att få alla nyanser att smälta samman på ett snyggare sätt än i verkligheten. Jag lägger ju också ofta ett varmt filter över mina bilder på Instagram för att få en snygg effekt och enhetligt flöde.

Nedan några bilder på hur rummet ser ut just nu!

 

hus Inredning

Antika fynd och övergivna ting

Antika fynd

 

Idag blev det en resa bakåt i tiden. Det började med att jag åkte till Bingeting ( en antikaffär i Nynäshamn) för att leta efter någonting att ha som sängbord…och kom hem med en stol från 1700-talet, en ljusstake i gjutjärn, en kammarljusstake, och en bok från 1918. Fantastiskt vilka saker man kan fynda. Älskar stolen. Köpte plättar i luften som jag satte i en fin kruka på stolen, som får stå som ett stilleben i vardagsrummet. Man kommer alltid hem från Bingeting med något. Det kan vara allt från antika möbler till bara en liten kaffekopp, som alla har en historia att berätta. Dessutom hämtade Björn en gammal brudkista som vi fått av hans mamma. Den använder vi som vardagsrumsbord och den passar så bra ihop med vår nya TV-bänk från Ikea, den gamla stolen, linnekuddarna och linnefilten. Äntligen känner jag att vi börjar komma i ordning, trots att det fortfarande står flyttlådor här och var. Bilder på vardagsrummet ser ni nedan!

Övergivna ting

”För ett tag sedan gick jag upp i skogen intill vårt hus för att leta kantareller. Till mitt förtret fann jag inga sådana, men till min förvåning snubblade jag över en vintage barnvagn mitt ute i skogen. Väldigt märkligt. Eftersom jag var ute för att leta svamp hade jag ögonen på backen hela tiden och la inte märke till det spöklika, övergivna huset en bit upp bakom växtligheten. Det upptäcker vi när vi går ut dit för att jag ska visa barnvagnen för Björn.

Stentrappan upp till huset syns knappt under ett täcke av mossa och annan växtlighet. Huset har brunnit och delar av taket har rasat in. Gammalt bråte och möbler ligger spridda över den igenvuxna tomten. I källaren finns flera saker hyfsat intakta. En gunga vajar i vinden och spindeln spinner sitt nät mellan skärvorna i de krossade fönstren. Här har tiden stått stilla, men jag kan ännu höra historiens vingslag som ekar mellan träden. Leksaker klädda med mossa vittnar om att en barnfamilj bodde här en gång. En kuslig känsla kryper utefter ryggraden när jag inser det. Vad hände med familjen som bodde här? Klarade dem sig?

Jag knäpper några bilder av huset och dess omgivningar innan jag går tillbaka hemåt. Lukten av ruttet trä, mögel och gammal källare sitter kvar i näsan när jag tar mig tillbaka genom skogen och ner mot grusvägen. Väl på grusvägen möter jag en granne med sin hund. Jag frågar honom om han vet vad som hände och han klarar upp mina frågor. Mannen som äger huset är i 70-årsåldern och bor kvar i området. Han bodde i huset med sin familj, som hastigt flyttade därifrån innan branden för nästan 20 år sedan. Varför vet vi inte. Mannen äger mycket mark och har förmodligen inte ork att ensam röja upp stället.

Jag fick svar på mina funderingar, och det spöklika ödehuset kommer säkert stå kvar om 20 år till. Det känns sorgligt. Det som en gång säkert har varit en lycklig barnfamilj i ett vackert hem med stor trädgård är ett minne blott. Ogräset växer sig högre och träet förmultnar. Naturen tar sitt tillbaka och inget undgår tidens tand. Kvar finns bara ekot av skrattande barn, som i evighet studsar över skog och land.”

Inredning Vintage

Vi har flyttat till landet!

Hej på er kära läsare!

Det har varit ganska tyst här på bloggen ett tag. Anledningen är egentligen inte konstigare än att jag haft annat att pyssla med. Första månaderna med bebis var intensiva och vi har haft fullt upp hela våren och sommaren.

Nu har vi flyttat ut på landet! Så underbart. Varje morgon vaknar vi till tuppen som gal, doften av hö och hästar som frustar. Vi bor i en jättefin, alldeles ny lägenhet i ett hus. I samma hus ligger ett stall som hyser tolv hästar. Det är bara två lägenheter i detta hus och de gränsar inte till varandra så vi kan öva våra instrument och sjunga utan att störa någon, så skönt. I skrivandets stund sitter vi bland flyttlådor och Ikeakassar och har börjat komma lite iordning. Lägenheten är byggd i modern stil med många bekvämligheter, men den är stilren och ljus med öppen planlösning. Jag kommer blanda rustik industriell stil med lantligt och schabby chic. Vi var på Ikea igår och köpte lite nya möbler och inredningsattiraljer, och jag kommer även handla second hand och leta antikviteter att blanda upp med.

Gryt heter den lilla lantliga by vi bor i. Det ligger precis utanför Ösmo. Det finns en rik historia här, med fornlämningar, som jag kommer berätta mer om i senare inlägg. Allt som jag älskar! Natur, djur och historia. Detta blir en underbar plats för Sigrid att växa upp på! Bjuder på några ”förebilder” nedan.

Vardagsrumsvy med bebis

Vardagsrumsvy

Köksvy

Köksvy

Der kommer nog bli hur fint som helst när vi är klara! Är så taggad på att måla möbler och pyssla.

Tänkte även passa på att visa ett par fina bilder vi tog idag. Vi åkte in till Stockholm för att titta i vintagebutiker. Något av det bästa jag vet! Vi var inne på Epok vintage som ligger på Odenplan. Damen som driver butiken blev kär i Sigrid direkt och ville hålla i henne. Jag var faktiskt ute efter fina bomullsklänningar till Sigrid idag i första hand, och hittade en fantastiskt fin från början av 1900-talet. Fick även en till bebisklänning gratis för att det var hål i tyget. Det gör inte så mycket tycker jag, när det är vintagekläder så berättar skavankerna en historia! Det gäller även möbler och annat, det får gärna finnas skavanker.

Jag hittade även jättefina kläder till mig själv i Edwardiansk stil, också från tidigt 1900-tal. Det är en kjol och en blus som ser ut som en klänning när de sitter på. Underbart, skirt tyg som känns luftigt i sommarvärmen. De passade så bra till en hatt jag hade hemma, så var tvungen att ta lite bilder nu när vi bor i en så fantastisk miljö!

Säg till om ni vill komma på te och bakelser a’la Downton Abbey, jag bjuder.

Önskar er en fortsatt härlig vecka!

Familj Vardag

Första tiden med bebis

Hej på er!

Oj, vad tiden flyger iväg! Lilla Sigrid är redan 2 månader! Jag hade tänkt skriva detta inlägg för längesedan, men kom aldrig till skott. Ca en vecka efter förlossningen fick jag mjölkstockning som utvecklades till bröstinfektion. Jag hade så himla mycket mjölk och Sigrid kunde inte greppa bröstet ordentligt vid amning så vi använde en amningsnapp för att underlätta för henne. Dock blir det lite svårare för bebis att få ut mjölken med den, så det i kombination med min överproduktion gjorde att jag blev sjuk. Två besök på gynakuten och 15 dagar med antibiotika senare var jag frisk, men fy tusan vilken resa! Varför berättade ingen om att amning kunde vara så svårt innan bebisen kom? Jag fick 41 graders feber och bara låg i sängen under tre täcken och hade frossa, samtidigt som brösten gjorde så ont att jag inte ens kunde hålla i min bebis. Dessutom fick jag värsta eksemskovet av antibiotikan så fick uppsöka en hudläkare. Jag som aldrig varit sjuk har numera frikort hos sjukvården… Kan ärligt säga att jag hellre hade gått igenom en till förlossning istället för alla problem med brösten och eksemen.

Men, nu är allt bra. Riktigt bra till och med. I början var det mycket hormoner och allt var så nytt. Jag hanterade bebis ungefär som att hon var gjord av tunnt glas som kunde gå sönder om jag bara tog ett lite för hårt grepp. När jag skulle amma och byta bröst bad jag Björn att vända henne åt mig för jag var så osäker på hur jag skulle hålla hennes huvud. Men med tiden har det fallit sig naturligt hur jag ska göra. Numera städar och diskar jag med en hand och håller bebis i andra armen. Bärselen har också varit en stor hjälp för att kunna sköta de dagliga sysslorna i hemmet.

De första kvällarna försökte vi natta Sigrid i spjälsängen men det blev bara skrik. Babynest mellan oss i dubbelsängen gick bättre, och nu samsover hon och jag tätt ihop till och med, så det är jätteenkelt att amma på natten. Hon har lärt sig att greppa bröstet nu dessutom. Vi nattar Sigrid vid 21 och hon sover till ca 07 med uppvak 3-4 gånger för amning och blöjbyte, Inget skrik alls. Är så lycklig att jag får sova nu också. Samsovning är bäst, och såå mysigt!

Nu när jag är frisk från bröstinfektion och eksem känner jag mig precis som vanligt igen. Jag har gått många, långa promenader med barnvagnen och har nu även börjat styrketräna på gymmet och jogga kortare distanser. Magmusklerna har gått ihop ordentligt och jag har inte ont någonstans, Inget känns konstigt när jag tränar. Det kan nog bero på att jag under första halvan av graviditeten jobbade i stall, sen har jag hållit igång så gott jag kunnat. Under förlossningen sprack jag ingenting så jag behövde inte sy, och jag har gjort ordentligt med knipövningar varje dag just för att jag vill komma igång med löpningen så fort som möjligt. Jag har ingen hets över att kroppen ser lite annorlunda ut. Det bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, utan jag vill ut i skogen och springa nu när våren är här! Bästa terapin! Dessutom är mitt nya mål att springa maraton 2020 eftersom jag inte kunde springa förra året.

När det kommer till musiken har jag såklart inte hunnit öva så mycket sångtekniskt. Svårt att finna tid till det, men när Björn kommer hem från jobbet på dagarna har vi repat tillsammans och då somnar Sigrid oftast. Det blir att vi repar kortare men mer effektiva pass istället. Vi har våra första gig detta år nu i maj, varav det ena ska Sigrid få följa med på!

Så, då har ni fått en sammanfattad version av första tiden! Sigrid är världens gulligaste och jag njuter av varje leende, varje gosstund, varje dag med henne. Hon är det bästa och viktigaste i mitt liv. Förut kunde jag känna prestationsångest över musiken och sången, men nu känns det som stora bonusar att få hålla på med det jag älskar och samtidigt kunna ha en egen , liten underbar familj. Jag har helt enkelt skiftat fokus i livet på vad som är viktigast och njuter mer av allt livet har att erbjuda utan för höga krav!

Hoppas på att jag hinner uppdatera här lite oftare nu i fortsättningen, för livet är spännande! Puss på er!

Sigrid 1 månad gammal

Repar med mamma!

Sigrid 2 månader gammal

Vi samsover och ammar liggandes på nätterna

Söt som socker!

 

 

 

Familj

Min förlossningsberättelse

Jag hade gått nio dagar över tiden och längtade verkligen efter att känna lite smärta. Min graviditet hade varit komplikationsfri och jag levde precis som vanligt, det var enbart de sista veckorna som promenaderna blivit långsammare på grund av det ökade trycket nedåt. Inte någon gång under nio månader hade jag känt sammandragingar eller förvärkar, ingen slempropp som gått- ingenting som kunde antyda att det snart var dags. Vår lilla bebis trivdes tydligen väldigt bra där inne i magen.

Så på den nionde dagen över tiden åkte vi till barnmorskan för en kontroll och hinnsvepning. Jag var lite nervös. Tänk om hinnsvepningen faktiskt kunde sätta igång någonting? Jag var mer än redo för vår lilla flickas ankomst och hade i flera veckor gjort gravidyoga på mornarna, visualiserat bebisen på mitt bröst, gjort andningsövningar, gått raska promenader, tvättat bebiskläder och städat. Min inställning till förlossningen var att jag ville föda på naturlig väg, med enbart lustgas. Jag hade hört att man inte känner av krystvärkarna lika mycket och att man inte är lika ”med” i vad som händer när man föder med epidural, samt att smärtlindring ofta gör att förloppet blir fördröjt och att man kan behöva använda sugklocka, risk för att spricka osv. Ringar på vattnet helt enkelt.

Direkt efter hinnsvepningen kände jag ingenting. Jag och min sambo Björn åt en tidig lunch och åkte sedan hemåt. Jag var trött så jag la mig i soffan runt 13-tiden och slog på Netflix. Efter någon timme började jag känna en diffus molvärk, ungefär som lätt mensvärk. Jag tänkte att det säkert bara var en biverkning av hinnsvepningen och vågade inte tro att det kunde vara något på riktigt. Men molvärken tilltog långsamt i styrka och jag började klocka värkarna. Sex minuter emellan. Inte helt dumt ändå! Eftermiddagen och kvällen fortskred utan någon stegring och jag åt middag och gjorde mig i ordning för sängen som vanligt. Jag tog en alvedon för att kunna sova igenom molvärken. Jag trodde inte att det skulle hända något mer den kvällen, men ack så fel jag hade! Vi gick och la oss runt 00-tiden och efter ungefär en timme tilltog värkarna i styrka och det började kännas lite jobbigt. Plötsligt kom en värk följt av ljummet vatten som rann ut i sängen. Jag ropade till Björn att vattnet hade gått och han satte sig yrvaket upp och tittade chockerat och förvantansfullt på mig. Jag reste mig upp ur sängen och såg att en stor slempropp lossnat också. Däremot visste jag inte om det var tillräckligt mycket vatten för att kalla det vattenavgång så jag ringde förlossningen och föklarade läget. Barnmorskan jag pratade med tyckte att vi skulle avvakta hemma i en timme och sedan ringa igen om det blev några förändringar. Vi gick upp och satte oss i köket. Då drog det riktiga värkarbetet igång. När värkarna kom satt jag bara med slutna ögon och andades igenom dem. När jag fick en paus passade jag på att äta lite. Björn värmde en vetekudde till mig som hjälpte jättebra mot smärtan. Vi hade bestämt med min pappa att han skulle skjutsa in oss till SÖS så vi ringde honom och sa att det troligtvis var på gång och att han kunde vara beredd på att köra oss in. Efter ytterligare 30-40 minuters värkarbete började jag känna att det var dags att åka in. Jag hade väldigt tätt mellan värkarna. Ibland inte ens 30 sekunders vila, och vi bor ca 45 minuters bilfärd från sjukhuset. Pappa och Björn fick hjälpa mig ned för alla trappor och ut till bilen. Väl i bilen eskalerade smärtan och jag kunde inte hålla mig, så jag skrek vid varje värk. Stackars pappa fick nästan en chock och körde i ilfart. Mellan värkarna försökte jag förklara för honom att det blev lättare att uthärda smärtan om jag fick skrika. Det var alltså inget att bli rädd för. Jag jämförde det med att ta 200 kg i bänkpress. Det blir så himla mycket lättare när man tar fram urmänniskan inom sig och skriker.

Vid kl 03 på natten tisdagen den 12/2 skrevs jag in på förlossningen och fick ett litet mysigt rum. Jag hade så kraftiga värkar att jag fick åka rullstol till rummet och få hjälp upp på britsen. Mina värkar var både intensiva och täta. När barnmorskan undersökte mig var jag öppen 3 cm. Under en av värkarna kom massor med vatten, vilket jag tror var den verkliga vattenavgången. Smärtan var knappt hanterbar. Jag trodde nästan att jag inte skulle orka, att jag skulle svimma eller dö. När jag fick lustgasen var det som en gudagåva från himlen. Dels hjälpte själva lustgasen mot smärtan, men även att få något konkret att fokusera på. Tre djupa andetag i masken. Andas in frisk luft, andas ut i masken. Upprepa. Det hjälpte enormt, och det var skönt att bli lite påverkad. Det kändes ungefär som att jag hade druckit två glas bubbel, och jag visste och kände att smärtan var där, men jag brydde mig inte. När ungefär en timme passerat började jag känna att lustgasens effekt avtog och den hjälpte inte längre. Jag hade inte längre begrepp över tid och rum. Allt jag visste var att jag var tvungen att härda ut, jag hade inget val. Barnmorskan frågade om jag funderat på smärtlindring och jag sa att jag hade haft som mål att föda så naturligt som möjligt, men att jag eventuellt kunde tänka mig epidural. Bara tanken gjorde mig besviken. Jag som alltid strävar efter att fullfölja och klara mina mål, men jag orkade inte härda ut längre. Till och med barnmorskan själv rekommenderade att sätta in epidural då jag fått vad de kallar en ”värkstorm”. Dvs intensiva värkar men knappt någon paus emellan. Jag kan ärligt talat säga att i det ögonblicket älskade jag läkaren som kom in och satte epiduralen på mig. Det var som att ta bort ett filter, och plötsligt var jag i verkligheten igen. Jag skojade och skrattade med Björn och barnmorskorna, fikade och hade rätt så trevligt. Epiduralen tog inte bort smärtan helt, och jag kände fortfarande ett stort tryck nedåt, men det var helt klart hanterbart. Här hade jag god hjälp av yoga och andningsteknik för att ta mig igenom värkarna och jag behövde inte längre någon lustgas.

Vid kl 8.00 på morgonen undersökte barnmorskan mig igen och jag var då öppen 7 cm. Några timmar senare fick jag feber, jag vet inte riktigt varför, men tydligen kan det hända, så jag fick febernedsättande. Sedan följde ett par timmar av väntan, värkar och olika positioner för att skynda på förloppet. Jag grät när det var dags att byta position, det gjorde förfärligt ont. Men jag härdade ut och lyssnade på barnmorskan. Björn hjälpte till att massera fötter och lägga tyngd på mina höfter när värkarna kom. Han var helt underbar genom hela förlossningen och jag hade aldrig klarat det utan honom.

Klockan 11.30 var jag fortfarande bara öppen 7 cm, så jag fick oxytocindropp för att skynda på förloppet. Värkarna kom tätt och jag började andas lustgas igen. Jag lovar att lustgasen var min räddning! Dagen efter hade jag ont på näsan för att jag tryckt masken så hårt mot ansiktet.  Vid 14.30 konstaterade man att jag nu var öppen 9, nästan 10 cm! Jag tog värkarna som blev mer och mer kraftfulla med Björns stöd. Jag bytte position till att stå på knä med armarna mot ryggstödet på britsen. Plötsligt, som från ingenstans fick jag ny energi, och jag gick från att gråta hejdlöst till att krysta och skrika i lustgasmasken. Tävlingsmänniskan inom mig jublade! Äntligen, äntligen fick jag göra någonting konkret och använda mina krafter. Jag föreställde mig att jag lyfte tungt i bänkpress när krystvärkarna kom. Mina armar darrade. Det kändes som att jag stod i plankan och jag fortsatte och fortsatte och vägrade ge mig. Barnmorskan frågade om jag inte ville vila lite, men jag skakade på huvudet i protest och fortsatte med min planka och min bänkpress. Efter ungefär 20 minuter bytte jag till ryggläge och i en av värkarna ropade barnmorskan att hon såg huvudet med en stor kalufs! Barnmorskorna och Björn peppade mig och jag krystade för kung och fosterland när värkarna kom. Plötsligt var huvudet ute. En värk till och resten av kroppen gled ut. Klockan 18.10 hördes ett gällt skrik och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag satte mig upp och såg mitt barn ligga mellan mina ben. Så perfekt. Tio fingrar och tio tår. Till min förvåning massor av brunt hår på huvudet. Barnmorskan sa att jag kunde lyfta upp henne till bröstet, och det jag kläckte ur mig då var ”jag vet inte hur man gör.” Så hon visade hur jag skulle hålla medan tårarna rann i en strid ström. Jag lyfte upp mitt lilla barn och la henne på bröstet, och där och då kändes livet komplett.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig denna villkorslösa kärlek som jag känner till min lilla flicka. Hon har vänt upp och ned på vår värld. Jag kan sitta och titta på henne i timmar, och snusa på hennes huvud. Åh, denna bebisdoft är ju det bästa som finns! Jag älskar att vara hennes mamma. Förlossningen var tuff, men jag har en nyvunnen respekt för min kropp. Den har klarat av så mycket, och varenda liten bristning jag fått i huden är en påminnelse om att min kropp har skapat detta lilla liv jag håller i mina armar. Nu ser vi ljust på framtiden och längtar efter att se vår Sigrid växa upp, och ledsaga henne. Jag kommer inte alltid hålla henne i min famn, men hennes hjärta håller jag för evigt.

 

 

Värkarbetet startade tidigt hemma. Här ca 1 timme innan vi åkte in till förlossningen. Björn gjorde en värmekudde av sönderklippta långkalsånger fylld med ris. Lindrade jättebra i början!

 

Precis inskriven på förlossningen och jag har fått lustgas.

Vägrade släppa ifrån mig den där masken…

När jag fått epiduralen kunde jag slumra till mellan värkarna. Trots att pauserna var max 3 minuter hann jag enligt Björn börja snarka. Jag hade inte sovit på hela natten, och knappt något natten innan heller, så var helt slut.

Stooor mage!

Klockan 18.10 den 12/2 tittade hon ut. 49 cm lång och 3500 gram. Trött och lycklig mamma.

Fika har nog aldrig smakat så gott!

Lilltjejen <3

Att sova på pappa är bland det bästa som finns!

Ler i sömnen! Mitt hjärta smälter!

Nakenfis!

 

Trots mjölkstockning, feber, minimalt med sömn, ömma bröstvårtor och eftervärkar är jag stoltast i världen. Mitt lilla mirakel Sigrid!

 

 

Mat

Gravid vecka 40 & antiinflammatorisk kost

Hej på er!

Hjälp vad jag varit dålig på att uppdatera här! Hela december hade jag så galet mycket att göra då jag både jobbade på slottet och med mitt företag. Jag har haft en hel del sångjobb och mycket häng med släkt på både min och min sambos sida. Sedan tre veckor tillbaka har jag dock varit hemma och inte jobbat, utan bara förberett allt inför bebisens ankomst. Allt är färdigt nu, och jag ska visa lite bilder i veckan tänkte jag.  Vi har installerat en tvättmaskin och ordnat med ett vägghängt skötbord. Alla lister i sovrummet är fixade och allt som behövs till bebisen är inköpt och klart. Bebiskläderna, filtar m.m är tvättat. Jag märker att jag går runt och boar en hel del. Städar när det inte ens är stökigt osv.  När man är hemma hela dagarna måste man ha det fint och harmoniskt omkring sig.

För övrigt har jag bestämt mig för en sak. Jag har alltid varit väldigt kost- och träningsmedveten och testat många olika dieter för min huds skull. Jag har atopiskt eksem som är en kronisk hudsjukdom. Tidigare åt jag LCHF och då mådde magen väldigt bra och eksemet var bra i perioder, men aldrig helt borta. Den senaste tiden har jag dock läst på lite mer om antiinflammatorisk kost och inser att jag förmodligen ätit alldeles för mycket mejeriprodukter innan, och även vin innan jag blev gravid. Nu utesluter jag mao mejerier, gluten, raffinerat socker och kött (äter ibland fisk och skaldjur). Dvs jag äter nästintill veganskt. Dock vill jag inte kalla mig något speciellt eller sätta förbud, då jag i bra perioder då eksemet inte är så illa, kan äta tex ost och ägg, eller ta en fika utan problem. Angående kött så tycker jag om fisk, men har fått svårare och svårare att äta kött då jag vet hur hemsk industrin är och jag mår bara illa på grund av det. Däremot kan jag tänka mig att köpa vildskjutet kött. Jag anser att vi människor behöver kött, men absolut inte i de mängder många äter idag. Samma gäller för kolhydrater och ex fruktsocker. Nu finns det en oändlig tillgång på alla livsmedel, men förr åt man mer säsongsbaserat och man hade kanske inte alltid tillgång till kött eller sockerrika livsmedel. Allt med måtta tror jag på!

Hursomhelst, istället för att äta äggröra eller en skål yoghurt till frukost har jag börjat med smootihes. Så perfekt! Går snabbt att göra och man får i sig så mycket nyttigheter! Tror lilla bebis i magen uppskattar det med. I morse gjorde jag denna supergoda gröna smotthie bowl till frukost. Se recept nedan! Nu blir det en promenad i vintervädret! Puss!

Grön smoothie recept:

  • 1 avokado
  • 1 banan
  • 1 näve babyspenat
  • 1/2 mango, eller en näve frysta mangobitar
  • 1 msk riven kokos
  • 1 msk chiafrön
  • 1 tsk kokosolja
  • 1 msk pressad citron
  • 2-3 cm ingefära
  • 1 msk kollagen
  • 1 tsk spirulina

Mixa! Självklart går det att modifiera receptet med annat man tycker är gott och passar till. Jag toppade min smoothie med mandlar, cashewnötter, kokos, chiafrön och blåbär. Spirulina är en alg som är väldigt närigstät och innehåller proteiner, mineraler, essentiella aminosyror och klorofyll. Kollagen utvinns från viltfångad torsk och är ett komplext protein som är bra för hår, hud, naglar, ledband, ligament, organ och blodkärl. Ni hittar dessa produkter på Welloteket.

Vecka 40!

Vardag

Vlogga och klippa håret kort?

Hej på er!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här på bloggen. Ärligt talat har jag inte riktigt känt för att vara så aktiv på sociala medier överhuvudtaget senaste två veckorna. Inte av någon speciell anledning, utan ibland tycker jag att det är skönt att lägga undan mobilen. Jag har filmat och redigerat en vlogg, men jag tycker aldrig att de blir tillräckligt intressanta eller bra så det slutar alltid med att jag struntar i att lägga upp dem. Det är synd, för jag lägger ju ändå ner rätt mycket tid på det.

Vill ni se vloggar från min vardag? Är det ens intressant, eller ska jag försöka göra mer genomtänkta videos om något mer specifikt? I så fall lutar det ju åt musik som är något jag är bra på… Jag försöker lära mig att redigera själv, jag är så otålig när det kommer till teknik, men kan försöka ge det en chans till om ni är intresserade.

Egentligen har jag rätt mycket att skriva om då det är massor på gång just nu, men jag tror jag tar och delar upp det i ett par inlägg.

Hoppas ni får en trevlig kväll! Vi ska äta vegetarisk lasagne nu, sedan blir det nog soffhäng med Lohilo-glass framför ett avsnitt (eller fem) av Pretty little liers. För övrigt tycker jag att Ashley Benson som spelar Hanna, har så himla fin frisyr! Verkar vara rätt inne att klippa kort nu, har sett att flera kändisar gjort det, och det är ju supersnyggt, lättskött och praktiskt. Så funderar på om jag ska våga sätta saxen i håret och klippa 1 dm. Vad tycker ni? Puss

Ska jag klippa mig såhär, och lägga i lite varmare toner i håret?

 

Familj Inredning

Boar

Hej på er fina läsare!

Förra veckan spelade jag och Björn på eventet som Wintage ordnade i samarbete med Stockholm Stadsmission och konstnären OKOK. Det var så trevligt, och spelningen gick jättebra. Dogge Dogelito var på plats och auktionerade ut jeans som OKOK målat på och Ace Wilder berättade om idén bakom Wintage. Inom kort kommer jag blogga om eventet. Jag väntar på lite bilder och filmer därifrån. Men en liten updatering där iallafall!

Jag är numera i gravidvecka 27 och börjar känna mig gravid på allvar. Inte så att jag har ont någonstans eller tycker att det är jobbigt, men lillan sparkar massor hela tiden, brösten läcker och magen växer så det knakar. Nu syns det verkligen att jag är gravid, och jag är så stolt över min kula! Vill bara gå runt i tajta kläder och visa upp den för alla! Så kände jag inte alls för bara ett par veckor sedan. Jag köpte en jätteskön, lång svart, virkad klänning på Lindex som har blivit nya favoriten att glida runt i. Så skön nu när det är lite kallare ute, och magen får plats att växa i den. Det är ingen idé längre att försöka klämma mig i mina gamla kläder. Alla tröjor och blusar åker upp över magen, och byxor ska vi inte prata om!

Jag längtar så efter vår lilla flicka, och tänker hela tiden på hur det kommer kännas när hon kommer upp på mitt bröst för allra första gången. Jag struntar i allt prat om sömnlösa nätter, blöjbyten, såriga bröstvårtor, brist på egentid och allt annat jobbigt folk tycker om att klaga på. Jag ser så otroligt mycket fram emot att träffa lillan nu, och jag förstår självklart att allt det kommer vara en del av att vara mamma till en liten nyfödd. Det ska bli så roligt! Dela livet med Björn, se vår flicka växa upp, allt som kommer med olika åldrar. Nu tänker jag mycket på julen, eftersom den närmar sig. Jag älskade julen när jag var liten. Det gör jag fortfarande, men det var en speciell, magisk känsla man hade som barn. Det känns som att den känslan kommer tillbaka nu när vi får pyssla för lilltjejens skull. Nu är det hennes tur att gott somna den 23 december till prasslet och lågmält prat av mamma och pappa som slår in julklappar i köket. Vakna upp tidigt, tidigt på julaftons morgon och i mörkret sitta på golvet och beundra alla ljus som glimmar i julgranen…klämma lite på paketen som ligger där under…Förväntan. Ja, jag förväntar mig att livet kommer se helt annorlunda ut nästa år, och jag kunde inte vara gladare!

Jag har börjat boa. Haha. Dvs shoppa. Bebissaker. Vi är långt ifrån klara än, men vi håller på att ordna i lillans hörn av sovrummet. Vi bor ju bara i en tvåa än sålänge så det blir lite trångt, men vi ska nog se till att det blir bra! Spjälsäng har vi, massor med gosedjur, flera uppsättningar påslakan, och min duktiga mormor har sytt två jättefina baby nest. Ett till lillan när hon är nyfödd, och ett  som hon kan ha när hon vuxit lite. Även en barnstol har hon ordnat med. Min mormor är fantastisk, och så duktig på att göra saker själv! Jag önskar verkligen att jag var lika bra på det. För mig är det tålamodet som tryter dessvärre, men jag hoppas på att bli bättre. Jag vill ju lära mig sy egna kläder t.ex!

I resten sovrummet är vi inte helt klara än. Vi har lagt nytt golv, som är från Bauhaus, och i helgen ska vi fixa nya lister, samt sätta upp en sänghimmel kring vår säng, och vi har nu två malmbyråer som tar ganska mycket plats, så en kommer vi förmodligen byta ut till en garderob. Det är mycket som ska ordnas innan storken kommer i februari! Jag är en sådan som vill ha allt helt klart när det är dags. Nedan ser ni bilder från sovrummet som det ser ut nu, ljuset gör dem dock inte rättvisa då jag tog dem när det var mörkt ute. Men mysigt är det!

Magen växer så det knakar! Här i vecka 27 (26+1)

Sovrumsvy. Bara sänghimmel saknas!

Lilltjejens hörna som inte är klar ännu.

Lilla baby nestet!

Stora baby nestet!

Barnstolen som mormor köpt second hand och målat om i en härlig rosa färg.

 

Shopping Vardag

LCHF & mineralsmink

Hej på er!

Det var ett litet tag sedan sist. Jag har inte känt mig så inspirerad att uppdatera senaste veckan, varken på bloggen eller instagram. Något jag dragits med hela livet är atopiskt eksem och nu har jag en jobbig period med det, kanske pga graviditeten. Jag har hört att sådant kan förvärras av alla hormoner. Dessutom har jag fått någon ögoninfektion som jag tror är kopplad till min atopiska hud… Trodde först det var pollenallergi när gräset började blomma igen, men nu är det snart November och det har fortfarande inte blivit bättre. Alla läkare jag varit till har under hela mitt liv bara sagt att jag ska smörja med kortison och mjukgörande. Aldrig några nya råd. Så nu har jag åter igen dragit ned på kolhydrater och äter inget socker alls. Jag körde strikt LCHF för ett par år sedan och det var bättre för min hy och för magen. Det är bara så enformigt kan jag tycka, men nu ska jag ge det en chans till. Dock liberalt denna gång eftersom jag har en liten bebis i magen och inte vill lägga om kosten alltför mycket. Så lite potatis, frukt och knäckebröd kommer ändå slinka ner. Annars smörjer jag huden flera gånger om dagen med kokosolja, kortison, krämer från ett specialsortiment för atopisk hud hos La Roche Posay samt med en riktigt fet kräm som heter Repair. Någon där ute som har fler tips? Gärna någon som också har samma hudsjukdom!

Givetvis känns det inte kul att ta fina bilder i vackra vintage kläder när man inte känner sig fin. Allt smink blir kakigt och krackelerar och jag kan inte sminka mig kring ögonen utan att det svider. Det sitter hyfsat bra in någon timme eller två om jag har en riktigt fet kräm under min foundation, och sedan ett heltäckande puder över. Men efter en hel arbetsdag känns det torrt och ser hemskt ut. Därav inga fina bilder.

Jag har funderat på detta med smink. Jag har alltid varit rätt snål när det kommer till makeup, har mest tyckt att det är ett nödvändigt ont. Har bara alla basic produkter. Det är bara mitt puder som är mineralpuder tex. Annars köper jag liksom eyeliner från HMs egna märke… Kanske inte det bästa för min hy. Därför har jag kikat på dessa produkter och funderar på att beställa nytt smink från Bare Minerals. Ni som testat deras produket, vad tycker ni om dem?